Historien

John Bauer (1882-1918) den svenska sagokonstnären vars bilder av skogens troll och naturens väsen blev hela världens sagoskatt. Trots sin skygga natur visste han tidigt vad han ville och redan som 16-åring klappade han på Kungliga konstakademins port. Alldeles för ung fick han komma tillbaka två år senare och antogs. På akademin möter han Ester Ellqvist (1880-1918) och de blir fångade av varandra i en relationskamp värdig ett Strindbergsdrama.

Ester, ständigt omgiven av män och kavaljerer som uppvaktar henne, behöver denna bekräftelse. Livsluften får hon i stadens salonger inte ute i den stuga i skogen där John vill bo ensam med sin ”prinsessa”. Denna kärlek håller på att förtära dem båda. Axel Kleimar som också är kär i Ester utgör ett ständigt hot mot John och orsakar ett triangeldrama.

Historien handlar om två människors utveckling som konstnärer och par.  Johns och Esters förhållande uppvisar en rädsla och oförmåga till samlevnad som drabbar dem därför att personligheter, mål och motiv är så olika och där ansträngningar och karaktär framkallar det mest ömkliga och sårbara och samtidigt de högsta ambitioner.  Denna kärleksrelation påverkar Johns konstnärliga uttryck i hög grad.  De möts då de fortfarande är mycket unga och förhållandet mellan dem blir genom deras ungdomliga romantisering av varandra smärtsamt och kluvet.
Efterhand sker en mognad och intimitet som fördjupar dem och de återfinner varandra.  Man kan om man vill se Johns utveckling som konstnär återspeglas i det sköra, motstridiga och inte minst i svårmodet.

”Där stod han hopplöst skådande…”

Romantiseringen av kvinnan och mannen som det hotfulla trollet eller vattenväsendet som kan dra ner henne i djupet.

Fruktbarhetsgudinnan Freja i Bauers tolkning förenar det kvinnliga idealet med en sensuell och underskön feminin väsenslik gestaltning säregen för John Bauer. Hans tidiga idealisering av kvinnan och mognadsutveckling i förhållande till sin fru avspeglar sig i de bilder han målar.

Vid 25 års ålder illustrerar John Bauer Bland tomtar och troll och blir för alltid sagokonstnären som gav själ och liv åt de nordiska folksagorna.


Johns dröm var att levandegöra sina figurer på scenen och att skapa ett scenrum som tog åskådaren rakt in i hans trollska drömvärld. Kungliga Operan valde att använda hans libretto och göra baletten Bergakungen utan att tillmäta honom upphovet. (En juridisk strid efter hans bortgång korrigerade misstaget).

Ester och John fick ett kärleksbarn som de kallade Putte.  Familjen återförenades och såg fram emot att flytta in i den nybyggda villan i Djursholm där John redan hade installerat sig och börjat måla.

De hade planerat att följa med sitt bohag med tåg men en svår olycka samma år gjorde att de ändrade färdsätt och valde båt. Passagerarbåten Per Brahe förliste på Vättern en stormig novembernatt 1918 och tog den lilla familjen med sig i djupet.

Epilog
Bergakungen med musik av Hugo Alfvén hade premiär 5 år efter John Bauers död. Hans namn fanns inte med i programmet. John Bauers två bröder drog upphovsrättsstriden mot Kungliga Operan till domstol och vann.

Originalteckningarna till Bergakungen har dock aldrig återfunnits. Kanske ligger de i sjön efter förlisningen.


Bauers mest kända målning är förmodligen Tuvstarr
– Här på tjärnens botten vilar också hjärtat efter den förtrollade prinsessan Tuvstarr.
Bilden som förbinder John Bauers måleri med det mest vackra och sårbara hos människans väsen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s